Usch var ska jag börja..
I tisdags fick jag en fastställt diagnos, ptsd. Det är när man har bågot trauma eller liknande som förföljer mig. Det känns både bra och dåligt. Känns bra att jag äntligen får reda på varför jag mår som jag gör men ändå känner jag mig så jävla misslyckad. Varför är jag så löjlig och låter det undermedvetet plåga mig så här mycket.
Nu ska jag fortsätta med min behandling (dbt) och hjälper inte den så ska jag kanske börja på en terapi som är till för just ptsd.

Någon annat som hänt? Självklart!
Hur var er midsommar? Min var bland de hemskaste kvällar jag varit med om.
Min äckliga "mamma" försökte hångla upp min kompis som är ett år äldre än mig, det slutade med att jag slog henne, hon slog mig och blev själv slagen av sin kille.
Denna dag har spenderats med ångest upp till max, kroppen har skakat och hjärtat slagit i 120.
Jag orkar inte detta mer. Jag vågar inte vara själv, då mina tankar ständigt tillbringas om hur jag skulle vilja ta mitt liv.
Jag vill bara leva ett normal liv, med normala tonårs problem.
Mitt liv suger, hejdå

Dagen har varit bra fram tills nu.
En söt kille sov här inatt, har varit och badat med en kompis. 
Så kom jag hem och allt blev så otroligt tungt. 
Sitter som en klump i magen och tårarna knackar på ögonlocken. 
vill bara bryta ihop

Bilden talar nog för sig om hur min kväll är.
Borde kanske inte lägga upp en sånhär bild, men bloggar somsagt inte mest för andras skull, utan för min egen.
Jag älskar att ärrbelägga min kropp.
Jag sitter liksom och tänker hur jag ska lägga såren så det ska se lite fint ut när jag gör det.
Jag vet att det finns andra sätt att ta ut som ångest på. Men idag var det längesen och fyfan vad skönt det var!