Bilden talar nog för sig om hur min kväll är.
Borde kanske inte lägga upp en sånhär bild, men bloggar somsagt inte mest för andras skull, utan för min egen.
Jag älskar att ärrbelägga min kropp.
Jag sitter liksom och tänker hur jag ska lägga såren så det ska se lite fint ut när jag gör det.
Jag vet att det finns andra sätt att ta ut som ångest på. Men idag var det längesen och fyfan vad skönt det var!

Sitter på tåget hem nu. Blev utskriven idag och jag ska hem och fundera över behandlingen jag förmodligen ska påbörja. DBT heter den. Är det någon av ET som går på den eller har några erfarenheter så får ni gärna dela med er! Jag kan för er som inte vet vad det är gå in mer på vad det handlar om i ett annat inlägg.
Jag hoppas allt är bra med er. Med mig får det väl funka. Idag är det en vecka sedan jag ville avsluta mitt liv. Jag kan inte säga att jag ser livet ur ett annat perspektiv idag än vad jag gjorde då, men är lite lyckliga iallafall.
Men ändå är jag rädd för att komma hem då jag har tillgång till att skada mig där. Vilket jag inte haft där jag varit inlagd. De låste in alla knivar, rakhyvlar, tändare, duschslangar osv.
Men jag ska ro detta i land!
Ta vara på er och det ni har! Kram

Är inlagd på ett ställe nu för de med psykisk ohälsa.
I måndags rann min livsglädje ut och jag tog lite för många tabletter.
Gick iallafall in till mamma och berättade det. Vi åkte in till akuten och kommerbibtw ihåg någonting ifrån kvällen/natten.. Fick iallafall dricka kol och det var det vidrigaste jag varit med om.
Men nu är jag iallafall inlagd här och vet inte hur länge jag ska stanna.
Det värsta av allt är att jag ångrar faktiskt inte det jag gjorde. Jag orkar faktiskt inte mer, vad det är jag inte orkar och varför jag inte orkar vet jag inte..
Vet inte vad jag ska skriva mer, men nu vet ni iallafall att jag är vid liv, tros omständigheterna..
Kram, va rädda om er!

Ligger & skakar.
Tårarna tar inte slut. Jag vill inte leva mer. Eller är det att jag inte vill leva utan dig.
Är trött på denna ångest som ständigt äter upp mig inifrån. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer.
Snälla lilla hjärta, sluta slå. Du skadar bara dig själv genom att fortsätta slå och hålla mitt tomma skal levande.
Jag går varje dag, utan anledning sönder. Bit för bit. Och det är jävla inte lätt sak att försöka hitta alla bitar av mig själv för att läka. För jag är helt jävlar trasig.

Helgen har varit sisådär.
Har gråtit och frossat mat/godis.
Fick ett småsyskon, vilket jag inte är glad över.. Det har sina förklaringar dock.
En bra sak som hänt är att en person som gjorde mig illa för många år sedan som inte fått sitt straff för det, fick det inatt. Glad att jag har folk som bryr sig om mig trots att vi aldrig ses/pratar.
Saknar som sagt "x" så otroligt mycket. Men försöker hålla tankarna borta. Jag vill vara med honom, men ändå vill jag vara "fri". Detta är ek väldigt stor omställning! Hade varit lättare om han inte älskat mig längre, för då hade jag inte haft något annat val än att gå vidare. Nu vet jag inte hur jag vill och känner..

Anorexihäxan har spelat en väldigt liten roll i mitt liv denna vecka, vilket är förklaringen till all hetsätning. Vill gå upp i vikt nu så jag får börja träna..

Skärde mig igår för första gången på två år. För er som har gjort/gör det kan ju bara föreställa er hur skönt(?) det var.
Att få se blodet rinna från min kropp, min äckliga kropp.
Men idag ångrar jag mig. För tänk om doktorn ser det? Undra vad han kommer säga/göra..

På tal om annat. Skulle ju till Malmö idag. Blev inställt.. Självklart. Började gråta. För hade verkligen sett fram emot det. Men skit samma.. Är van vid att bli besviken.

Hej. 
Tog idag ett stort steg och startade denna blogg. Inte för att jag strävar efter många läsare, men just för att ha någonstans att skriva av mina tankar och kanske så är det någon som hittar in hit som jag kan dela mina tankar med.
Här kommer jag skriva mina svårigheter som jag kommer stöta på under denna långa resans gång, mina läkarbesök, helt enkelt alla toppar och dalar som finns.  

Vem är jag och vad är mitt ''problem''?
Jag är en tjej, 17år och lider utav en ätstörning som alla vill kalla det. Jag själv ser mig själv som en tjej med stor kontroll till mat och som har en väldigt störd syn till mat helt enkelt.