Hej, det var ett tag sedan nu. 
Har massa olika tankar som snurrar i mitt huvud just ikväll. 
Kan börja med vikten. 
Stod nyss och borstade mina tänder i bara tubtopp. Insåg då hur mycket jag faktiskt gått upp i vikt. Mina nyckelben har alltid varit tydliga och likaså revbenen ovanför bröstet. Men det är de inte längre. Jag ser ut att ha lagt på mig, ja jag vet inte hur mycket. Men jag ska inte säga något annat än att jag tuggat mig till varenda kilo. Jag har nog gått upp 9kilo de tre senaste månaderna, men har förmodligen gått upp 1kilo denna veckan, så vi säger 10kg. Förstår ni hur mycket det är? Jag ska inte säga att jag är fet, för det vet jag faktiskt att jag inte är, eller ja, just nu kan jag säga det, annat blir det väl sen.. Men jag vet inte varför jag äter som jag gör, jag äter verkligen hela tiden, särskillt godis. 
Jag dränker liksom mina känslor i maten, och träningen orkar jag inte med. Ändå så älskar jag att träna när jag väl gör det. Det är bara så fruktansvärt jobbigt att komma igång. 
Jag vet inte om jag ska vara nöjd med hur min kropp ser ut nu, eller om jag har ångest. Jag har såklart ångest, men alltså, jag vet inte hur pass missnöjd jag ska vara, om jag ska vara så missnöjd så jag slutar äta och går ner igen, eller om jag ska bita i det sura äpplet och acceptera mig som jag är. Grejen är den, att jag trivdes mer i min kropp när jag såg ut som en vandrande sklett, men jag hade ju inte ork för någonting och mådde ju då dåligt på annat vis. Jag vet inte vad som överväger mest liksom.. Att inte vara nöjd med kroppen men må bra, eller att vara nöjd och må dåligt.. Jag vet faktiskt inte.. Jag vet att vad jag än kommer fram till idag, spelar ändå ingen roll imon, för mina tankar och ideer ändras hela tiden, snabbare än jag själv hinner reagera.. 

Nog om vikten. 
Har den senaste tiden träffat en kille. Han är dock 10år äldre än mig, men behandlar mig som en prinsessa. Jag trivs i hans sällskap, kan verkligen vara mig själv och jag mår bra när jag är med honom. Men samtidigt är det något som är fel liksom. Han är för känslig för min smak, och nästan för snäll. Sen tror jag att åldern gör lite med.. 

Jag känner mig lite som en slyna då jag sov hos en annan kille igår. Var full, han raggade, jag behövde sovsällskap liksom. Vaknade upp, fullt påklädd kan jag tillägga, så nej, vi gjorde INGENTING, men insåg sedan att han var hårig som en apa hahaha. Han var snäll, men erkände själv att han är ett svin, som raggar nya tjejer hela tiden. Kanske var det de som gjorde han lite intressant eftersom han ''kunde sin grej'' när det gäller att ragga och sättet han pratade liksom. Även att jag och ''X'' inte är tillsammans, så har jag lite skuldkänslor att jag sov med en annan kille. men liksom, jag vill vara fri, men vet inte hur jag känner för ''x''. Det är väldigt jobbigt faktiskt.. 
Känner att jag vill kunna ragga och träffa killar, men är rädd att det kommer gå över gränsen och att jag träffar för många. Jag vet själv att jag inte skulle göra något sexuellt med någon jag bara träffar över en natt liksom, för där går min gräns. Jag är verkligen inte den lättfotade tjejen, utan behöver mer ha mänslig värme och någon att skeda med. Jag vet inte hur detta kapitlett kommer sluta faktiskt, alltid lika intressant.. (ironi) Hade gärna haft ett facit så jag vet vilka val jag ska göra och hur jag ska bete mig.. 

Allt för mig för idag, natti

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej! Det var ett tag sedan jag skrev här senast och har massa att berätta och få ur mig. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Som jag skrev i förgående inlägg så mår/mådde jag verkligen skit. Jag har förvandlats till en känslokall idiot som mest tänk...

Usch var ska jag börja.. I tisdags fick jag en fastställt diagnos, ptsd. Det är när man har bågot trauma eller liknande som förföljer mig. Det känns både bra och dåligt. Känns bra att jag äntligen får reda på varför jag mår som jag gör men ändå känn...

Dagen har varit bra fram tills nu.En söt kille sov här inatt, har varit och badat med en kompis. Så kom jag hem och allt blev så otroligt tungt. Sitter som en klump i magen och tårarna knackar på ögonlocken. vill bara bryta ihop ...

Bilden talar nog för sig om hur min kväll är. Borde kanske inte lägga upp en sånhär bild, men bloggar somsagt inte mest för andras skull, utan för min egen. Jag älskar att ärrbelägga min kropp. Jag sitter liksom och tänker hur jag ska lägga såren...

Jag känner mig så otroligt tom. Jag känner så mycket men samtidigt ingenting. Jag vet inte vad jag ska svara när folk frågar mig hur jag mår. Hur mår jag egentligen? Inget alls. Jag mår inte bra, jag mår inte dåligt, jag är inte glad, jag är inte led...