Jag känner mig så otroligt tom. Jag känner så mycket men samtidigt ingenting. Jag vet inte vad jag ska svara när folk frågar mig hur jag mår. Hur mår jag egentligen? Inget alls. Jag mår inte bra, jag mår inte dåligt, jag är inte glad, jag är inte ledsen. Jag har liksom förvandlats till ett skal. 
Jag gråter inte längre, jag kan inte. Även om jag försöker.
Jag borde liksom gråta när jag tänker på allt som hänt, att för två veckor sedan försökte jag ta livet av mig, igår var jag med om ett inbrottsförsök där personen ifråga mordhotade min vän. Men ändå så går det liksom inte. Vad är det för fel på mig? Hela jag är ett stort fel. 

Jag har tränat varje dag denna vecka, och imon ska jag på ett fjärde träningspass. Jag tål liksom inte att kolla på mig själv längre. Jag hatar det jag ser, så jävla mycket. Jag vill bara kräkas på mig själv. Ser bara fett fett och fett. Jag ser ju ut som en korv. Valkig och fet. 
Så nu ska jag börja träna stenhårt och försöka att äta så nyttigt som möjligt. Men hur fan ska det gå till när jag är så misslyckad som jag är. 
Nej, nu låter jag kanske allt för negativ och självhatisk..