Blev väckt av att telefonen ringde, fick en tid till doktorn. Idag igen.. 
Ska in och kolla mitt hjärta och ta olika tester på det, tror jag? Förstår egentligen ingenting av hela denna processen.. Låter nog dum när jag frågar doktorn om exakt allt typ.. 
Får hoppas det går bra iallafall, inte för att jag bryr mig. Utan för att mamma är så orolig.. Det gör ont i mig att se henne sån, och särskilt när det är mig oron handlar om..

På tal om annat, ska förmodligen åka iväg med pappa och hans fru ihelgen och sova på hotell. Ska bli skönt att komma iväg lite, äta god mat, god hotellfrukost och strosa i lite affärer. Men framför allt att vara ensam med bara familjen. Orkar inte ens ta med min pojkvän.. hmm.. 
Får bara hoppas på att det blir av med.. 

Jag är stark. Jag vet att bara jag ger mig fan på det så kommer jag bli frisk.
Det tog ganska snabbt för mig att bli sjuk, just för jag gav mig fan på det. Och då går det nog att bli frisk ganska snabbt med!
Men då kommer den stora frågan: vill jag ens bli frisk?
Jag trivs liksom med att plåga mig själv, med att bara vara ett ihåligt skal. Jag älskar när min kropp mår dåligt.
Det är så jobbigt när två sidor av än själv liksom "bråkar" i ens huvud och man vet inte vilken sida man ska lyssna på. Men just nu låter jag typ anorexihäxan styra. För jag orkar inte. Jag har inte lust att bli frisk, jag orkar inte fajtas med alla olika friska och sjuka tankar längre.
Skriver frågan som jag ställt mig själv många gånger: varför lät jag mig själv bli sjuk? Varför lät jag det gå så långt?
Fan