Ligger & skakar.
Tårarna tar inte slut. Jag vill inte leva mer. Eller är det att jag inte vill leva utan dig.
Är trött på denna ångest som ständigt äter upp mig inifrån. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer.
Snälla lilla hjärta, sluta slå. Du skadar bara dig själv genom att fortsätta slå och hålla mitt tomma skal levande.
Jag går varje dag, utan anledning sönder. Bit för bit. Och det är jävla inte lätt sak att försöka hitta alla bitar av mig själv för att läka. För jag är helt jävlar trasig.

Helgen har varit sisådär.
Har gråtit och frossat mat/godis.
Fick ett småsyskon, vilket jag inte är glad över.. Det har sina förklaringar dock.
En bra sak som hänt är att en person som gjorde mig illa för många år sedan som inte fått sitt straff för det, fick det inatt. Glad att jag har folk som bryr sig om mig trots att vi aldrig ses/pratar.
Saknar som sagt "x" så otroligt mycket. Men försöker hålla tankarna borta. Jag vill vara med honom, men ändå vill jag vara "fri". Detta är ek väldigt stor omställning! Hade varit lättare om han inte älskat mig längre, för då hade jag inte haft något annat val än att gå vidare. Nu vet jag inte hur jag vill och känner..

Anorexihäxan har spelat en väldigt liten roll i mitt liv denna vecka, vilket är förklaringen till all hetsätning. Vill gå upp i vikt nu så jag får börja träna..

Usch har ätit så mycket denna veckan!
Äter massor av godis, mat och choklad. Dränker min ångest i det.
Nu har det varit slut mellan mig och x i 3dagar.. Saknar honom så, men vet ändå att det är inte rätt att hålla kvar honom.. Måste dra igen.. Skriver mer sen