Det blev som jag trodde igår..
Vi är inte längre ett, du och jag.
Nu ska vi leva våra liv åtskilda, iallafall tills jag mår bättre.
Hur kan jag låtit mitt mående gå så långt så det har gnagt på vårt förhållande och förstört det.
Jag älskar dig, men det är dax för dig att gå vidare. Kanske till någon som förtjänar dig bättre än mig, som kan behandla dig på ett sätt som för mig inte längre är möjligt.
Jag älskar dig så det gör ont i mig. Jag kan inte blunda, ser bara fina dig och alla våra minnen.
Förlåt att jag är jag, förlåt att jag har uppehållit din tid..