Vägen till dig har aldrig känts så lång och tung förr. Eller jo, en gång innan. Det var när vi skulle ha samma samtal..
Jag älskar dig min fina ängel, men du måste bli fri från mig och mitt hemska jag

Detta är så jobbigt. Jag vet inte längre hur jag mår och vad jag vill.
Jag har de senaste dagarna stängt in mig från den yttre välden och suttit ensam hemma.
Jag vet inte hur jag känner när det gäller något.
Sjukdomen, vill jag bli frisk? Hur mycket är jag redo att offra?
Pojkvän, vill jag fortfarande vara tillsammans? Hur vet man det?
Mående, hur ska jag göra för att ta mig till ytan och stanna där? Blir liksom rädd så fort jag börjar se lite glädje.
Vänner, vill jag ens ha några vänner? Trivs liksom ensam..
Livet, vill jag fortsätta leva? Ser ingen gnista i livet längre..
Detta suger verkligen, varför är jag inte en normal tonåring med normala problem, inte depression och ätstörning..