Vill bara ha någon som pussar på mina skärsår och säger att allt kommer bli bra.
Ja mår bättre nu, anorexihäxan är väldigt svag då jag valt att trotsa henne så starkt och valt att skada mig själv på något annat vis, att skära mig..
Jag vet att inte det heller är bra, och det är något jag inte önskar någon annan att göra. Men jag har ett så stort behov att ständigt skada mig själv på något vis. Och genom att se mitt blod rinna och se såren som blir påminner mig om vilken hemsk person jag är och att jag förtjänar detta.
Har inte så mycket att skriva faktiskt. Hoppas ni andra mår bra! Om det är något någon funderar över, eller bara vill prata med någon och dela sina tankar så kommentera så kan jag kontakta er! Kram på er, glöm aldrig att ni är minst lika viktiga och värda att må bra som alla andra!

Hej, oj vad längesen jag skrev här. Men har inte haft tid och inte haft något internet. Känns som att mitt liv börjar ordna upp sig lite, iallafall just nu. Får hoppas det håller i sig med..
Hoppas ni andra mår bra!

Ligger & skakar.
Tårarna tar inte slut. Jag vill inte leva mer. Eller är det att jag inte vill leva utan dig.
Är trött på denna ångest som ständigt äter upp mig inifrån. Jag orkar inte mer. Jag vill inte mer.
Snälla lilla hjärta, sluta slå. Du skadar bara dig själv genom att fortsätta slå och hålla mitt tomma skal levande.
Jag går varje dag, utan anledning sönder. Bit för bit. Och det är jävla inte lätt sak att försöka hitta alla bitar av mig själv för att läka. För jag är helt jävlar trasig.

Helgen har varit sisådär.
Har gråtit och frossat mat/godis.
Fick ett småsyskon, vilket jag inte är glad över.. Det har sina förklaringar dock.
En bra sak som hänt är att en person som gjorde mig illa för många år sedan som inte fått sitt straff för det, fick det inatt. Glad att jag har folk som bryr sig om mig trots att vi aldrig ses/pratar.
Saknar som sagt "x" så otroligt mycket. Men försöker hålla tankarna borta. Jag vill vara med honom, men ändå vill jag vara "fri". Detta är ek väldigt stor omställning! Hade varit lättare om han inte älskat mig längre, för då hade jag inte haft något annat val än att gå vidare. Nu vet jag inte hur jag vill och känner..

Anorexihäxan har spelat en väldigt liten roll i mitt liv denna vecka, vilket är förklaringen till all hetsätning. Vill gå upp i vikt nu så jag får börja träna..

Usch har ätit så mycket denna veckan!
Äter massor av godis, mat och choklad. Dränker min ångest i det.
Nu har det varit slut mellan mig och x i 3dagar.. Saknar honom så, men vet ändå att det är inte rätt att hålla kvar honom.. Måste dra igen.. Skriver mer sen

Skärde mig igår för första gången på två år. För er som har gjort/gör det kan ju bara föreställa er hur skönt(?) det var.
Att få se blodet rinna från min kropp, min äckliga kropp.
Men idag ångrar jag mig. För tänk om doktorn ser det? Undra vad han kommer säga/göra..

På tal om annat. Skulle ju till Malmö idag. Blev inställt.. Självklart. Började gråta. För hade verkligen sett fram emot det. Men skit samma.. Är van vid att bli besviken.

Det blev som jag trodde igår..
Vi är inte längre ett, du och jag.
Nu ska vi leva våra liv åtskilda, iallafall tills jag mår bättre.
Hur kan jag låtit mitt mående gå så långt så det har gnagt på vårt förhållande och förstört det.
Jag älskar dig, men det är dax för dig att gå vidare. Kanske till någon som förtjänar dig bättre än mig, som kan behandla dig på ett sätt som för mig inte längre är möjligt.
Jag älskar dig så det gör ont i mig. Jag kan inte blunda, ser bara fina dig och alla våra minnen.
Förlåt att jag är jag, förlåt att jag har uppehållit din tid..

Vägen till dig har aldrig känts så lång och tung förr. Eller jo, en gång innan. Det var när vi skulle ha samma samtal..
Jag älskar dig min fina ängel, men du måste bli fri från mig och mitt hemska jag